Glad i hatten

En av fotokursens uppgifter var att ta en porträttbild av en människa som vi inte känner. Den här glade mannen såg jag på en matvaruaffär, gick fram och sa några snälla ord om hans hatt och frågade om jag fick knäppa några kort.

En vecka senare mötte jag honom på stan och han hälsade glatt. Då var det ju tur att jag tog kortet en vecka tidigare, för annars hade han ju inte varit okänd för mig. Fast å andra sidan hade han inte känt igen mig om jag inte hade tagit den här bilden av honom... Men eftersom han hälsade kanske han inte räknas som okänd längre och min bild räknas inte som en fullföljd uppgift? Det blev krångligt det där, bäst att kolla med vår fotografiske frälsare Tomas när han samlar sina fotolärjungar nästa gång.